Please notice:I have expanded this blog post quite a bit into a SwedenForUkraine podcast episode titled ‘No Sugarcoating Genocide’. Check out the podcast – and this (short) episode – here!
There are many psychopaths and narcissists in the world but very few of them are also mass murderers on such a huge scale that it is almost incomprehensible. Vladimir Putin is one of those few and he is totally indifferent to the number, nationality, age and gender of his victims while pursuing his absurd dream of a new, almighty Soviet Union.
To consider Putin even close to a reasonable nation state leader among others – and to interact with him accordingly – has been a devastating mistake that will take years to repair. Putin is a product of the Soviet KGB and, accordingly, he has zero respect for human life and suffering.
The only language Vladimir Putin truly understands is that of brute force; to him, anything else displays despicable weakness. It is about time for the west to get the message across – loud and clear – to one of the worst criminals of our time, the president of Russia: you will pay.
Two years ago, Putin’s Russia launched a total, unprovoked full scale military attack against Ukraine. Both the Kremlin and basically each and every military ‘expert’ in the West agreed on at least one thing: it would only take days, not weeks or months, for the Russian military machine to roll into Kyiv and then continue with the merciless ‘denazification’ – that is, genocide – in Ukraine.
In northernmost Sweden the morning is amazingly beautiful, totally magical. Temperature way below freezing, just the way it should be in late February, and the sun is starting to blaze full power. The snow reflects and amplifies the blinding light so I definitely need to grab a pair of sunglasses on the way out.
It is very quiet, very peaceful and I know that the Russian military never made it to Kyiv. Ukraine is still fighting the psychopath in the Kremlin and doing it so fiercely and succesfully that it is beyond belief. However, the price for freedom is horribly high for Ukraine. Even today, many ukrainians will die and get injured as victims of the terrorist state of Russia.
Today, Sweden announced the 15th military aid package to Ukraine, corresponding roughly to USD 670 million. In the grand scheme of things, this is not much but it is a clear signal: we will not abandon Ukraine that is fighting for us, fighting and dying for Europe. Each and every one of us can make a difference, one way or another: ‘Anything but silence‘ is a quote from Zelensky. Regardless what happens in the US, Europe must support Ukraine all the way until the Russian invaders have been defeated and thrown out. There is no other option.
Det är otroligt vackert och helt tyst. Inga explosioner, ingen skräck. Idag.
Det är årets första vinterdag för oss i stugan i nordligaste Sverige. Oktober, minusgrader, gnistrande snö och helt tyst förutom den mycket speciella sången från havsisen. Livet är gott. Jag fixar till med hyllplan i det halvmörka förrådet och märker då att vännen Yuriy Matsarsky har precis lagt ut en ny episod av sin podcast Fighting For Ukraine. Jag stelnar till ett ögonblick när jag ser titeln: Daddy, we are waiting for you at home – men kan inte låta bli att lyssna direkt. Episoden är endast några minuter lång, med extremt tydligt fokus, som det brukar vara i Yuriys podcast.
Jag gråter mycket sällan, helt i enlighet med den välkända schablonbilden av en äldre finsk man, antar jag. Nu märker jag att tårarna bara rinner. Har lite svårt att se och jag fumlar med skruvmejseln i pannlampans sken. Frun min tittar in och säger att snart tar vi en lunchpaus och jag försöker svara med någorlunda stadig röst – med huvudet inne i garderoben – att det blir toppen. Efter en stund kommer tankarna: till vilken nytta är mina tårar? Jag har tidigare konstaterat att jag har problem med hatet mot Putins Ryssland – och att hatet är kontraproduktivt och förblindande – men kanske är det tvärtom. Det är nog hatet mot de ryska inkräktarna som verkligen motiverar och gör att man orkar agera på något sätt, istället för att bara snyfta i fosterställning i ett hörn. Yuriy har sagt något liknande tidigare och då var jag tveksam. Nu är jag inte det längre.
Denna episod av Yuriys podcast handlar om en begravning som traumatiserade honom mer än mycket annat av allt det fruktansvärda han har bevittnat sedan Rysslands invasion i februari 2022. Liknande begravningar har skett i Ukraina alltför många gånger under dessa nästan två år och med stor sannolikhet kommer det att bli många fler innan de ryska inkräktarna antingen har grävts ner i ukrainsk jord eller tvingats lämna Ukrainas territorium.
För egen del kan jag omöjligen känna sorg för någon av de troligen hundratusentals ryssar som aldrig återvänder från Ukraina. Det är psykopaten i Kreml som har också deras blod på sina händer.
Äntligen kom jag igång – nu är det första (test-) avsnittet av SverigeFörUkraina-podden klart! Stort tack till Cilla Lundström som ställde upp med kort varsel och tog sig tid långt över det vi hade kommit överens om. Antingen har Cilla lyckats med bedriften att trycka in fler än 24 timmar i varje dygn eller också har hon bara exeptionellt hög arbetskapacitet; i vilket fall så har jag svårt att begripa hur hon hinner med allt hon gör. Cillas engagemang för Ukraina är starkt och visar sig också i många konkreta aktioner och insamlingar som jag tror vi kommer att ha anledning att återkomma till.
Facebook-gruppen Ryssland ut ur Ukraina – kortadress www.ruuu.se – har blivit lite av ett nav och informationsplattform för Aktionsgruppen Ryssland ut ur Ukraina där Cilla är en av grundarna. Fb-gruppen har numera fler än 13.000 medlemmar och där publiceras det mesta som berör det svenska stödet för Ukraina. Ibland lyfts inlägg från andra länder fram, givetvis också från Ukraina.
Beträffande se4ua-podden så lär det inte hända särskilt mycket nu under sommaren; möjligen kommer jag jobba lite grand med grundupplägget på nätet och kanske sondera möjligheter till framtida intervjuer. Det som känns bra är att telefonintervju-tekniken fungerar som den skall! Troligen kommer jag också, när det är läge, använda webbaserad teknik som har överlägsen ljudkvalité. Ibland är mobilen ändå det enda alternativet, i synnerhet i krigets Ukraina.
Passa på och prenumerera på SverigeFörUkraina! Podden hittas också under namnet SwedenForUkraine – vissa avsnitt kommer att vara på engelska.
Yuriy Matsarsky, ukrainsk soldat och podcast-proffs till vänster och till höger.. ja, han behöver ingen introduktion. Utmärkelsen president Zelenskyj lämnar över till Yuriy är ‘Order of Merit, Third Degree’
Jag har en ukrainsk vän i ett stridande TDF-förband – från början motsvarande närmast svenska Hemvärnet – vid fronten. I sitt tidigare liv var han journalist, bosatt i Moskva men med hela världens oroshärdar som arbetsfält. När Ryssland i februari 2022 påbörjade det fullskaliga, oprovocerade anfallskriget mot Ukraina fanns det endast ett alternativ för Yuriy Matsarsky: att ansluta sig till den ukrainska armén och försvara Ukraina. Yuriy hade ingen egen erfarenhet av det militära och under andra omständigheter skulle han aldrig ens kommit på tanken att ta kontakt med armén.
Idag är kriget Yuriys vardag, hans vapen är alltid inom räckhåll också när han sover och hans tidigare civila tillvaro känns närmast som en svårfångad dröm. Jag har på ganska kort tid lärt känna Yuriy väl; jag vet vilken musik han gillar, vilka böcker han skulle vilja läsa och jag vet också ganska mycket om hans familjeförhållanden. Jag lyssnar på Yuriy regelbundet och känner omedelbart igen hans röst. Det lätt absurda i sammanhanget är att jag tills vidare aldrig har träffat Yuriy och inte ens haft möjlighet att prata med honom.
Det är verkligen häpnadsväckande vilket genomslag podcast-mediet kan ha. Yuriy Matsarsky lyckades komma i kontakt med en amerikansk mediakonsult och artist, Stevie Manns, som tog på sig uppgiften att publicera Yuriys korta podcast-episoder genom Podbean – som i sin tur också bidrar utan att ta betalt. Första episoden av Fighting For Ukraine publicerades den 9 mars 2022 – du hittar den här – och sedan dess har Yuriy på något obegripligt sätt lyckats med att spela in flera knivskarpt fokuserade episoder varje månad. Yuriys unika podcast frossar inte i krigets fasor, trots att han ibland berör mycket svåra ämnen och självklart tydligt visar sin avsky mot Putins terrorregim.
Yuriys podcast är hans livlina. Det är fullt möjligt att stödet han har fått från lyssnarna – från överallt i världen – faktiskt har räddat livet både på honom och hans närmaste. Det finns också en annan dimension i Yuriys arbete med sin podd: det är en förbindelselänk till hans civila yrkesidentitet som journalist. Utöver detta har Yuriy också sagt att jobbet med Fighting For Ukraine fungerar som en sorts terapi, något som hjälper honom att fortsätta fungera som en människa.
När jag skriver dessa rader, sommaren 2023, har Yuriy nyligen fått sin andra militära utmärkelse – denna gång direkt från president Zelenskyj. Några korta ord från Yuriy själv om detta här och mer om hans ganska så speciella uppgifter i det militära berättar han om i episoden Literally Focused On War – June 9th 2023.
Att prenumerera och sprida ordet om Fighting For Ukraine hjälper Yuriy, hans familj och Ukraina – och det kostar absolut ingenting. Du hittar podden överallt där du brukar lyssna eller ladda ner podcasts; givetvis också i appar som Podbean Podcast App, Spotify, Apple Podcasts, PocketCasts och många fler. Ifall du har möjlighet att bidra med en gåva så finns också all information om detta på Yuriy’s Podbean-sida och i mitt samlingsdokument.
Yuriy Matsarsky, a Ukrainian soldier and podcaster to the left and to the right – well, he doesn’t need an introduction. The award president Zelensky hands over to Yuriy is ‘Order of Merit, Third Degree’
I have a Ukrainian friend in a fighting TDF– unit – from the beginning corresponding most closely to the Swedish Home Guard – at the front. In his former life, he was a journalist, living in Moscow but with the world’s hotbeds as his field of work. When Russia in February 2022 began the full-scale, unprovoked war of aggression against Ukraine, there was only one option for Yuriy Matsarsky: to join the army and defend Ukraine. Yuriy had no military experience of his own and under other circumstances he would never even have thought of contacting the army.
Today, war is Yuriy’s everyday life, his weapon is always within reach even when he sleeps and his former civilian existence feels almost like an elusive dream. In a fairly short time I have gotten to know Yuriy well; I know what music he likes, what books he would like to read and I also know quite a bit about his family circumstances. I listen to Yuriy regularly and instantly recognize his voice. The slightly absurd thing in this context is that so far I have never met Yuriy or even had the opportunity to talk to him.
It is truly astounding what impact the podcast medium can have. Yuriy Matsarsky managed to get in touch with an American media consultant and artist, Stevie Manns, who took on the task of publishing Yuriy’s short podcast episodes through Podbean – who in turn also contribute without being paid. First episode ofFighting For Ukraine was published on March 9, 2022 – you will find it here – and since then Yuriy has somehow inexplicably managed to record several extremely focused episodes every month. Yuriy’s unique podcast does not revel in the horrors of war, although he sometimes touches on very difficult topics and of course clearly shows his disgust with Putin’s terror regime.
Yuriy’s podcast is his lifeline. It is entirely possible that the support he has received from listeners – from all over the world – has actually saved his life and that of those closest to him. There is also another dimension to Yuriy’s work with his podcast: it is a connecting link to his civilian professional identity as a journalist. In addition to this, Yuriy has also said that his work with Fighting For Ukraine acts as a kind of therapy, something that helps him continue to function as a human being.
As I write these lines, in the summer of 2023, Yuriy has recently received his second military award – this time directly from President Zelensky. A few short words from Yuriy himself about thishere and he tells more about his rather special tasks in the military in the episodeLiterally Focused On War – June 9th 2023.
To subscribe and spread the word about Fighting For Ukraine helps Yuriy, his family and Ukraine – and it costs absolutely nothing. You can find the podcast everywhere you usually listen to or download podcasts; of course also in smartphone apps like Podbean Podcast App, Spotify, Apple Podcasts, PocketCasts and many more. If you have the opportunity to donate: all information about this is also available at Yuriy’s Podbean-sida and in my collated document.
Som lärare med 25 års erfarenhet inom skolan i Luleå kommun har jag sett både fördelar och nackdelar med användningen av IT i undervisningen. Jag har drivit på pedagogisk IT-användning, utbildat kollegor och elever och också haft förmånen att besöka drygt ett femtontal europeiska länder för att studera IT i skolan bortom Sveariket. Mina kontakter i Finland, välkänt för fina skolresultat, har också gett värdefulla insikter.
En gång i tiden ansåg jag att datorer och nätet skall vara så öppna som möjligt för både elever och lärare. Drömmen var att slippa ha ‘data’ i ‘datasalen’; istället skulle alla såklart ha en personlig bärbar dator att plocka fram vid behov. Numera ser jag att denna drömtillvaro inte fungerar. Alltför många elever i grundskolan klarar inte att ta sitt ansvar för en internetansluten pc och alltför många har stora bekymmer med att använda datorn som ett verktyg för lärandet. Detta leder också till konstanta störningar i undervisningen och tidsödande problem för lärarna när vi skall agera ‘datorpolis’. Det sistnämnda är verkligen ett perfekt exempel på sisyfosarbete.
Klart man kan också vända på resonemanget och säga: ‘det är ditt jobb, du som är lärare, att visa eleverna hur man på bästa sätt använder både datorn och nätet!’ Det fanns en tid när jag skrev under på detta men så är det inte längre. De flesta lärare, inklusive undertecknad, saknar antingen kunnandet eller tiden i tjänsten som krävs för att kunna ro denna uppgift i hamn. Jamen, ibland saknar man såklart båda.
Apropå datorer så tror jag att Chromebooks – eller liknande, mer lätthanterliga laptops – vore en överlägsen hårdvarulösning i grundskolan. Dessa prisvärda ‘nät-datorer’ kräver minimalt med support och har praktiskt taget inga problem med elak kod som konstant plågar Windows. Dessutom ger Chromebooks lärarna en möjlighet att enkelt styra datoranvändningen på lektionstid; den möjligheten saknar vi helt idag. Fullständigt galet!
Vid en internationell jämförelse finns det en enorm mängd hårdvara i den svenska skolan men resultaten matchar ändå inte de länder som lyckas bäst. Det är uppenbart att det är något annat som inte fungerar optimalt och att det krävs en helhetssyn för att lösa problemet.
Det är nog både himmel och helvete, det här med IT i skolan idag. Jag kan inte riktigt bestämma mig vilken avdelning som överväger men avslutar med en anekdot från förra året. En Luleå-kollega, som är riktigt vass förstelärare, svarade på ett förslag från mig – under en föreläsning hen hade – om att tillsammans begära hjälp från högre instans i kommunen: “jag har jobbat i 20 år och dom har aldrig lyssnat”. Ridå.
Förresten – givetvis kunde jag inte låta bli att prova omtalade ChatGPT för att blixtsnabbt ta fram dessa textrader. Kan eleverna i åttan, kan väl jag! Facit: det krävdes ändå mycket handpåläggning för att få till något vettigt så lite besviken blev jag, efter allt ståhej. Med stor sannolikhet hade texten blivit bättre om jag hade skrivit den helt för egen maskin(!) från första början.
P.S. Jag mejlade texten ovan till Fria ord på Norrbottenskuriren – och till min förvåning publicerades den också i tidningen! Kunde förstås inte låta bli att fota tidningssidan; ta en titt här :)
På nätet finns mängder med illasinnade aktörer, så är det bara. Vi alla känner till detta men steget till att vidta någon relativt enkel åtgärd för att skydda sig kan ändå vara långt – och för mig var det definitivt så. Jag behövde verkligen lite uppmuntran och knuffen i rätt riktning kom när mitt Google-konto blev hackat för några år sedan. Jag lyckades till slut ta tillbaka kontot och tydligen hade inte mycket annat hänt än att alla mina kontakter hade fått minst sagt tveksamma mejl från mig. Upplevelsen var i vilket fall ordentligt jobbig och såklart hade jag kunnat råka riktigt illa ut.
Det jag beskriver här nedanför handlar dels om några ganska enkla skyddsåtgärder som var och en borde vidta, dels om mer allmänna saker som har med trygg och smart internetanvändning att göra.
Annonsblockerare skyddar
Oavsett om du vill slippa annonser och reklam på nätet eller inte: använd en (bra) annonsblockerare. Alltför ofta finns det elak kod inbäddad i webbreklam och många webbsidor är nästintill oanvändbara pga annonser och reklaminlägg. Faktiskt är det så att välkända (någon kanske anser ökända) FBI rekommenderar användning av annonsblockerare! Mitt val sedan många år tillbaka – på en ‘fullvuxen’ dator – är uBlockOrigin som också har sk. öppen källkod. Det är lätt att vid behov skräddarsy hur uBO fungerar och givetvis är den enkel att stänga av och slå på för en viss sajt. Med påslagen uBO ser jag aldrig reklam bland annat på Google, Facebook eller YouTube.
Det finns mängder med annonsblockerare också för mobiler men den djungeln är inte alldeles lätt att ta sig igenom så ingen rekommendation här från mig för kladdtelefoner (= smarta(?) lurar).
Spårning pågår
Ingen annan än jag själv (och möjligen min internetleverantör) borde ha detaljerad kännedom om vilka webbsidor jag besöker men det finns väldigt många som vill – och kan – ha stenkoll på detta. Det pågår konstant spårning på oss nätanvändare på webben, i enormt stor skala, och några av de allra största i den branschen är Google och Facebook. Lyckligtvis finns det många möjligheter att ganska enkelt blocka de flesta ‘spårarna’, exempelvis genom ett tillägg i webbläsaren. Jag litar på PrivacyBadger (dator endast) som gör ett bra jobb i bakgrunden utan att störa webbanvändningen. Mer om spårning och integritet på nätet i PCförAlla från 2022-06-22 här.
Lösenord räcker inte!
Oavsett om det handlar om Facebook, Google, Twitter eller nästan vilken webbtjänst som helst: vill man inte ha dörren öppen för illasinnade individer är tvåfaktorsautentisering (ordmonster! Enklare: 2FA) ett måste. Svårt att fixa? Nej, inte särskilt svårt, annars hade jag själv aldrig klarat av det! Jobbigt att använda? Inte det heller, med tanke på det ordentligt starka skyddet man får.
I praktiken använder man 2FA ungefär på samma sätt som mobilt Bank-ID. Principen är att om någon har fått reda på ditt lösenord, räcker det inte för att komma in på ditt konto för att det behövs ytterligare ett ‘bevis’ på att du verkligen är den du anger dig att vara. Ibland används sms för att fixa en sådan säkerhetskod men det enklaste – och säkraste – sättet är att använda en mobilapp. För att använda 2FA genom en sådan mobilapp behöver man varken nätaccess eller mobiltäckning. Allmänt om 2FA här och några välkända och kostnadsfria appar är Google Authenticator, Microsoft Authenticator och Authy.
Privat kommunikation?
En gång i tiden kunde man vara ganska säker på att korrespondens per brev faktiskt var privat – förutsatt man inte hade sin brevvän i länder som Östtyskland eller Sovjet. Med dagens digitala brev förhåller det sig precis tvärtom: använder man en ‘vanlig’ mejltjänst är det klokast att utgå ifrån att mejlet faktiskt kan läsas också av andra än den tilltänkta mottagaren. Vill man vara någorlunda säker på att mejlkorrespondensen förblir privat, gäller det att använda en krypterad e-posttjänst som exempelvis ProtonMail, HushMail eller en inbyggd möjlighet till kryptering som finns i flera välkända e-postklienter.
Smartphone-appar som Metas Messenger, WhatsApp (det sistnämnda köptes av Facebook 2014 för mer än 20 miljarder USD) och Telegram är mycket populära men tveksamma om personlig integritet skall vara i fokus. För mig finns det endast en chat-app som jag skulle använda också i känsliga sammanhang: Signal.
I vanliga fall är all den internettrafik som går till och från en ansluten enhet tillgänglig till den internetleverantör som används. Ifall detta inte känns okej – eller om man kanske vill använda publikt wifi till bankärenden – är det VPN som gäller. Det finns mängder med VPN-tjänster men hur man än väljer så måste man kunna lita på den tjänst man bestämmer sig för; mitt val är det svenska OVPN. Anonymitet kan visserligen inte garanteras genom användningen av VPN – det mest tillförlitliga sättet att vara anonym på nätet är att styra sin webbtrafik genom det sk. TOR-nätverket.
Avslutande tankar
Rekommendationer i stil med att ‘klicka inte på skumma länkar’ eller ‘besök inte tveksamma webbplatser’ är såklart rimliga men i praktiken kan dessa råd vara svåra att följa. Det är inte så lätt att i förhand veta om en webblänk eller webbsida leder till elak kod! Helst skall det också vara möjligt att faktiskt använda webben – som huvudsakligen består av nästintill oändligt många webbsidor och ännu fler länkar.
Även om det kan kännas aningen överdrivet med att lägga ner tid och energi på att skydda sin integritet på nätet så kan det vara viktigt att tänka på följande: skyddar man sig själv, skyddar man ofta också andra; en sanning i många olika sammanhang.
I’m a Bad Facebook User and I sure don’t like Twitter either. Actually, social media – for the most part – gives me the creeps. So, in recent years, I have pretty much quit publishing anything but some education related stuff in this arena.
Now, things have changed. Russia’s so-called ‘president’, Vladimir Putin, is throwing in the total weight of his armed forces to completely destroy Ukraine and – when doing that – to kill as many Ukrainians as possible. It’s a mystery to me how it is possible that most leaders of the free world have been so extremely naive about Putin and the goal of his regime; he has definitely made no secret about his intentions.
The president of Ukraine, Volodymyr Zelensky, made a surprise video appearance at the 64th annual Grammy Awards in Los Angeles on April 3rd. In his speech he made an appeal: “Support us in any way you can – any but silence.”
The Russian propaganda machine has been flooding the world with lies for many years, ruling almost supreme. I can’t do anything to to stop the genocide in Ukraine but, at least, there is one thing I can do: break my silence about what is going on. Any way I can.
Putin’s DNA equals that of the cold war Soviet Union leadership and especially KGB; not surprising since he still is, in essence, a KGB officer through and through. This DNA can be described as follows: jailing, torturing and murdering any number of people – any number, any age and gender, any nationality including Russian – is always justified, in case it is necessary to secure the continued glory for Russia. Today, this translates to re-establishing and then improving on the Soviet Union of the past and – by doing that – destroying the democratic rule in as many countries as possible. Obviously, the countries bordering to the present day Russia will be hit first and hardest.
Russia’s huge scale attack on Ukraine has resulted in an outcry from many countries and also in increased sanctions. All of this was, of course, not a surprise to Kreml – on the contrary. Sanctions do not have a major effect on Putin’s aggression and they will not halt his plans to build a brand new Great Soviet Union. Negotiations are to Putin never a possibility to create a peaceful solution to a conflict; instead they are a strategic move aiming to intimidate those on the other side of the table, or just winning time – or both. Putin’s Russia has no respect for anything but brute force.
So, does Putin hate NATO due to the military power and thereby a potential threat to Russia it represents? No, the real reason is that expanding NATO also means spreading the idea of democratic governance. Democracy is the real boogeyman to a completely ruthless authoritarian leader like Vladimir Putin – just like it is to Xi Jinping who can now rest assured that the cost of invading Taiwan would probably be negligible for China.
Ukraine faced the overwhelming Russian military machine alone, just like any European country without the protection of NATO membership will. Who would, just from the kindness of their hearts, be willing to fight and die alongside my native Finland or Sweden, my country for more than 40 years, when 150.000 Russian troops are directed to cross the Nordic borders after Ukraine has been bombed into rubble and dust? The obvious answer is the same as it was for Ukraine: no one.
DViS: Sverige för Ukraina #se4ua 