There are many psychopaths and narcissists in the world but very few of them are also mass murderers on such a huge scale that it is almost incomprehensible. Vladimir Putin is one of those few and he is totally indifferent to the number, nationality, age and gender of his victims while pursuing his absurd dream of a new, almighty Soviet Union.
To consider Putin even close to a reasonable nation state leader among others – and to interact with him accordingly – has been a devastating mistake that will take years to repair. Putin is a product of the Soviet KGB and, accordingly, he has zero respect for human life and suffering.
The only language Vladimir Putin truly understands is that of brute force; to him, anything else displays despicable weakness. It is about time for the west to get the message across – loud and clear – to one of the worst criminals of our time, the president of Russia: you will pay.
Som lärare med 25 års erfarenhet inom skolan i Luleå kommun har jag sett både fördelar och nackdelar med användningen av IT i undervisningen. Jag har drivit på pedagogisk IT-användning, utbildat kollegor och elever och också haft förmånen att besöka drygt ett femtontal europeiska länder för att studera IT i skolan bortom Sveariket. Mina kontakter i Finland, välkänt för fina skolresultat, har också gett värdefulla insikter.
En gång i tiden ansåg jag att datorer och nätet skall vara så öppna som möjligt för både elever och lärare. Drömmen var att slippa ha ‘data’ i ‘datasalen’; istället skulle alla såklart ha en personlig bärbar dator att plocka fram vid behov. Numera ser jag att denna drömtillvaro inte fungerar. Alltför många elever i grundskolan klarar inte att ta sitt ansvar för en internetansluten pc och alltför många har stora bekymmer med att använda datorn som ett verktyg för lärandet. Detta leder också till konstanta störningar i undervisningen och tidsödande problem för lärarna när vi skall agera ‘datorpolis’. Det sistnämnda är verkligen ett perfekt exempel på sisyfosarbete.
Klart man kan också vända på resonemanget och säga: ‘det är ditt jobb, du som är lärare, att visa eleverna hur man på bästa sätt använder både datorn och nätet!’ Det fanns en tid när jag skrev under på detta men så är det inte längre. De flesta lärare, inklusive undertecknad, saknar antingen kunnandet eller tiden i tjänsten som krävs för att kunna ro denna uppgift i hamn. Jamen, ibland saknar man såklart båda.
Apropå datorer så tror jag att Chromebooks – eller liknande, mer lätthanterliga laptops – vore en överlägsen hårdvarulösning i grundskolan. Dessa prisvärda ‘nät-datorer’ kräver minimalt med support och har praktiskt taget inga problem med elak kod som konstant plågar Windows. Dessutom ger Chromebooks lärarna en möjlighet att enkelt styra datoranvändningen på lektionstid; den möjligheten saknar vi helt idag. Fullständigt galet!
Vid en internationell jämförelse finns det en enorm mängd hårdvara i den svenska skolan men resultaten matchar ändå inte de länder som lyckas bäst. Det är uppenbart att det är något annat som inte fungerar optimalt och att det krävs en helhetssyn för att lösa problemet.
Det är nog både himmel och helvete, det här med IT i skolan idag. Jag kan inte riktigt bestämma mig vilken avdelning som överväger men avslutar med en anekdot från förra året. En Luleå-kollega, som är riktigt vass förstelärare, svarade på ett förslag från mig – under en föreläsning hen hade – om att tillsammans begära hjälp från högre instans i kommunen: “jag har jobbat i 20 år och dom har aldrig lyssnat”. Ridå.
Förresten – givetvis kunde jag inte låta bli att prova omtalade ChatGPT för att blixtsnabbt ta fram dessa textrader. Kan eleverna i åttan, kan väl jag! Facit: det krävdes ändå mycket handpåläggning för att få till något vettigt så lite besviken blev jag, efter allt ståhej. Med stor sannolikhet hade texten blivit bättre om jag hade skrivit den helt för egen maskin(!) från första början.
P.S. Jag mejlade texten ovan till Fria ord på Norrbottenskuriren – och till min förvåning publicerades den också i tidningen! Kunde förstås inte låta bli att fota tidningssidan; ta en titt här :)
På nätet finns mängder med illasinnade aktörer, så är det bara. Vi alla känner till detta men steget till att vidta någon relativt enkel åtgärd för att skydda sig kan ändå vara långt – och för mig var det definitivt så. Jag behövde verkligen lite uppmuntran och knuffen i rätt riktning kom när mitt Google-konto blev hackat för några år sedan. Jag lyckades till slut ta tillbaka kontot och tydligen hade inte mycket annat hänt än att alla mina kontakter hade fått minst sagt tveksamma mejl från mig. Upplevelsen var i vilket fall ordentligt jobbig och såklart hade jag kunnat råka riktigt illa ut.
Det jag beskriver här nedanför handlar dels om några ganska enkla skyddsåtgärder som var och en borde vidta, dels om mer allmänna saker som har med trygg och smart internetanvändning att göra.
Annonsblockerare skyddar
Oavsett om du vill slippa annonser och reklam på nätet eller inte: använd en (bra) annonsblockerare. Alltför ofta finns det elak kod inbäddad i webbreklam och många webbsidor är nästintill oanvändbara pga annonser och reklaminlägg. Faktiskt är det så att välkända (någon kanske anser ökända) FBI rekommenderar användning av annonsblockerare! Mitt val sedan många år tillbaka – på en ‘fullvuxen’ dator – är uBlockOrigin som också har sk. öppen källkod. Det är lätt att vid behov skräddarsy hur uBO fungerar och givetvis är den enkel att stänga av och slå på för en viss sajt. Med påslagen uBO ser jag aldrig reklam bland annat på Google, Facebook eller YouTube.
Det finns mängder med annonsblockerare också för mobiler men den djungeln är inte alldeles lätt att ta sig igenom så ingen rekommendation här från mig för smarta lurar.
Spårning pågår
Ingen annan än jag själv (och möjligen min internetleverantör) borde ha detaljerad kännedom om vilka webbsidor jag besöker men det finns väldigt många som vill – och kan – ha stenkoll på detta. Det pågår konstant spårning på oss nätanvändare på webben, i enormt stor skala, och några av de allra största i den branschen är Google och Facebook. Lyckligtvis finns det många möjligheter att ganska enkelt blocka de flesta ‘spårarna’, exempelvis genom ett tillägg i webbläsaren. Jag litar på PrivacyBadger (dator endast) som gör ett bra jobb i bakgrunden utan att störa webbanvändningen. Mer om spårning och integritet på nätet i PCförAlla från 2022-06-22 här.
Lösenord räcker inte!
Oavsett om det handlar om Facebook, Google, Twitter eller nästan vilken webbtjänst som helst: vill man inte ha dörren öppen för illasinnade individer är tvåfaktorsautentisering (ordmonster! Enklare: 2FA) ett måste. Svårt att fixa? Nej, inte särskilt svårt, annars hade jag själv aldrig klarat av det! Jobbigt att använda? Inte det heller, med tanke på det ordentligt starka skyddet man får.
I praktiken använder man 2FA ungefär på samma sätt som mobilt Bank-ID. Principen är att om någon har fått reda på ditt lösenord, räcker det inte för att komma in på ditt konto för att det behövs ytterligare ett ‘bevis’ på att du verkligen är den du anger dig att vara. Ibland används sms för att fixa en sådan säkerhetskod men det enklaste – och säkraste – sättet är att använda en mobilapp. För att använda 2FA genom en sådan mobilapp behöver man varken nätaccess eller mobiltäckning. Allmänt om 2FA här och några välkända och kostnadsfria appar är Google Authenticator, Microsoft Authenticator och Authy.
Privat kommunikation?
En gång i tiden kunde man vara ganska säker på att korrespondens per brev faktiskt var privat – förutsatt man inte hade sin brevvän i länder som Östtyskland eller Sovjet. Med dagens digitala brev förhåller det sig precis tvärtom: använder man en ‘vanlig’ mejltjänst är det klokast att utgå ifrån att mejlet faktiskt kan läsas också av andra än den tilltänkta mottagaren. Vill man vara någorlunda säker på att mejlkorrespondensen förblir privat, gäller det att använda en krypterad e-posttjänst som exempelvis ProtonMail, HushMail eller en inbyggd möjlighet till kryptering som finns i flera välkända e-postklienter.
Smartphone-appar som Metas Messenger, WhatsApp (det sistnämnda köptes av Facebook 2014 för mer än 20 miljarder USD) och Telegram är mycket populära men tveksamma om personlig integritet skall vara i fokus. För mig finns det endast en chat-app som jag skulle använda också i känsliga sammanhang: Signal.
I vanliga fall är all den internettrafik som går till och från en ansluten enhet tillgänglig till den internetleverantör som används. Ifall detta inte känns okej – eller om man kanske vill använda publikt wifi till bankärenden – är det VPN som gäller. Det finns mängder med VPN-tjänster men hur man än väljer så måste man kunna lita på den tjänst man bestämmer sig för; mitt val är det svenska OVPN. Anonymitet kan visserligen inte garanteras genom användningen av VPN – det mest tillförlitliga sättet att vara anonym på nätet är att styra sin webbtrafik genom det sk. TOR-nätverket.
Avslutande tankar
Rekommendationer i stil med att ‘klicka inte på skumma länkar’ eller ‘besök inte tveksamma webbplatser’ är såklart rimliga men i praktiken kan dessa råd vara svåra att följa. Det är inte så lätt att i förhand veta om en webblänk eller webbsida leder till elak kod! Helst skall det också vara möjligt att faktiskt använda webben – som huvudsakligen består av nästintill oändligt många webbsidor och ännu fler länkar.
Även om det kan kännas aningen överdrivet med att lägga ner tid och energi på att skydda sin integritet på nätet så kan det vara viktigt att tänka på följande: skyddar man sig själv, skyddar man ofta också andra; en sanning i många olika sammanhang.
I’m a Bad Facebook User and I sure don’t like Twitter either. Actually, social media – for the most part – gives me the creeps. So, in recent years, I have pretty much quit publishing anything but some education related stuff in this arena.
Now, things have changed. Russia’s so-called ‘president’, Vladimir Putin, is throwing in the total weight of his armed forces to completely destroy Ukraine and – when doing that – to kill as many Ukrainians as possible. It’s a mystery to me how it is possible that most leaders of the free world have been so extremely naive about Putin and the goal of his regime; he has definitely made no secret about his intentions.
The president of Ukraine, Volodymyr Zelensky, made a surprise video appearance at the 64th annual Grammy Awards in Los Angeles on April 3rd. In his speech he made an appeal: “Support us in any way you can – any but silence.”
The Russian propaganda machine has been flooding the world with lies for many years, ruling almost supreme. I can’t do anything to to stop the genocide in Ukraine but, at least, there is one thing I can do: break my silence about what is going on. Any way I can.
Putin’s DNA equals that of the cold war Soviet Union leadership and especially KGB; not surprising since he still is, in essence, a KGB officer through and through. This DNA can be described as follows: jailing, torturing and murdering any number of people – any number, any age and gender, any nationality including Russian – is always justified, in case it is necessary to secure the continued glory for Russia. Today, this translates to re-establishing and then improving on the Soviet Union of the past and – by doing that – destroying the democratic rule in as many countries as possible. Obviously, the countries bordering to the present day Russia will be hit first and hardest.
Russia’s huge scale attack on Ukraine has resulted in an outcry from many countries and also in increased sanctions. All of this was, of course, not a surprise to Kreml – on the contrary. Sanctions do not have a major effect on Putin’s aggression and they will not halt his plans to build a brand new Great Soviet Union. Negotiations are to Putin never a possibility to create a peaceful solution to a conflict; instead they are a strategic move aiming to intimidate those on the other side of the table, or just winning time – or both. Putin’s Russia has no respect for anything but brute force.
So, does Putin hate NATO due to the military power and thereby a potential threat to Russia it represents? No, the real reason is that expanding NATO also means spreading the idea of democratic governance. Democracy is the real boogeyman to a completely ruthless authoritarian leader like Vladimir Putin – just like it is to Xi Jinping who can now rest assured that the cost of invading Taiwan would probably be negligible for China.
Ukraine faced the overwhelming Russian military machine alone, just like any European country without the protection of NATO membership will. Who would, just from the kindness of their hearts, be willing to fight and die alongside my native Finland or Sweden, my country for more than 40 years, when 150.000 Russian troops are directed to cross the Nordic borders after Ukraine has been bombed into rubble and dust? The obvious answer is the same as it was for Ukraine: no one.
It must have been way back in time when I previously (voluntarily) attended an intensive three-hour virtual conference – if it ever happened! – but the web meet on the evening of February 15 was definitely interesting. The EU‘Directorate-General EAC (Education, Youth, Sport and Culture) will, within three months, draw up guidelines for the field of education in Europe regarding the use of ‘Artificial Intelligence and data’. The purpose of the meeting was to gather views from European teachers for the job ahead. Thanks to Lidija Kralj who arranged the invitation to the meeting!
For my part, the concept of AI still feels pretty abstract and I think there might be many colleagues – and apparently also researchers! – who feel the same way. A quote from the Microsoft’s senior researcher and USC professor Kate Crawford, from the Guardian interview: “AI is neither artificial nor intelligent. It is made from natural resources and it is people who are performing the tasks to make the systems appear autonomous.”
Yet AI is becoming increasingly embedded in almost everything that occurs in a modern society today, without us even being aware of what is happening behind the scenes. I mentioned during the Tuesday meeting that all AI variants have (at least) one thing in common: they must be fed – trained – with enormous amounts of data in order to function. Then it is, of course, a necessity to be aware of where all the data is taken from.
The most advanced AI development today takes place within a few giant tech companies and also by nation state actors; in many cases these two overlap or blend completely. In this context, it is also interesting to note the ownership and location of the servers that most often power the digital edu platforms in Sweden. A clue: these servers are rarely owned or run by European organizations. Considering this, it is extremely valuable that the EU thoroughly scrutinizes the suppliers of educational IT – and also draws up guidelines regarding the use of AI in education.
Please note: Call to Action for professional educators from EU Directorate-General EAC – the EU wide survey on AI and data use in education is now online. Give your input in order to improve the AI use in education by completing the survey!
Det måste vara bra länge sedan när jag sist var (frivilligt) med på en intensiv tretimmars virtuella konferens – om det ens har hänt! – men tisdagens 15. februari kvällstjänstgöring var klart intressant. EU ‘Directorate-General EAC‘ (Education, Youth, Sport and Culture) skall inom tre månader ta fram riktlinjer för utbildningsområdet i Europa beträffande användning av ‘Artificial Intelligence and data’. Syftet med tisdagens träff var att hämta in synpunkter från europeiska lärare inför jobbet. Tack till Lidija Kralj som fixade inbjudan till mötet!
För min del känns AI fortfarande hyfsat abstrakt och jag tror det finns många kollegor (och faktiskt också forskare) som känner likadant. Ändå blir AI alltmer inbäddad i det mesta som händer i ett modernt samhälle idag, utan att vi kanske ens är medvetna om det som sker ‘bakom kulisserna’. Det jag tog upp under tisdagens träff var att alla AI-varianter har (minst) en sak gemensamt: de måste matas med ofantliga mängder data för att kunna fungera. Då är det förstås högintressant att vara medveten om var all data hämtas ifrån.
Den mest avancerade AI-utvecklingen sker idag hos några få jättelika tech-bolag och också hos statliga aktörer; i många fall kan man sätta ett likhetstecken mellan dessa två. I det sammanhanget är det också intressant att notera i vilka servrar svenska skolans digitala plattformar oftast drivs. En ledtråd: ofta ägs dessa servrar inte av europeiska aktörer. Just med tanke på detta är det suveränt bra att EU synar leverantörer av pedagogisk IT i sömmarna – och också tar fram riktlinjer beträffande AI-användningen för utbildningsområdet.
Jag noterde att Nobels fredspris 2021 tilldelades två journalister – Maria Ressa i Filippinerna och Dmitry Muratov i Ryssland – som båda arbetar i länder som närmast kan beskrivas som diktaturer. I dessa två länder tystas regimkritiska journalister ofta genom lönnmord orkestrerade av makthavarna eller också får journalisterna hårresande långa fängelsestraff på fabricerade grunder.
Direkt när jag läste om årets fredspristagare tänkte jag: vänta nu, ingen journalist från Kina eller kanske Saudiarabien som skulle gjort sig förtjänt av utmärkelsen? Nästan i samma ögonblick insåg jag ändå det självklara: i dessa och i flera liknande länder finns det inga kritiska röster kvar. De som har vågat säga sin mening är redan döda eller tynar sakta bort i någon fruktansvärd fängelsehåla.
Det är ofattbart för mig hur journalister kan ha sådant mod att de fortsätter sitt arbete och rapporterar om missförhållanden, trots att de riskerar extrem förföljelse och inte sällan våldsam död. Intressant också att notera i DN-artikeln från 19. oktober vad Maria Ressa anser om Facebook: ”Facebook är som gödsel för demokratins kollaps“.
Andra halvan av vårt bokprat fokuserar definitivt på citronmeliss lika med Hjärtans fröjd!
Hur det nu kom sig så hade jag lagt undan Per Nilssons ungdomsklassiker, ‘Hjärtans fröjd‘, i klassrummet – men Jonathan och Hjalmar i min nia lyckades minsann hitta den! Inte nog med detta: killarna läste också boken ganska snabbt och gjorde sedan en riktigt schysst podcast-episod om sina tankar och funderingar kring boken.
Då kände jag att det vore riktigt kul om Per Nilsson själv skulle lyssna på killarnas funderingar på podden och möjligen också ställa upp på lite bokprat, Live på YouTube såklart, tillsammans med sina två nya läsare. Jag skrev ett gammaldags brev, klistrade på ett frimärke och iväg gick mina rader till Sölvesborg (jag var rätt säker på att jag hade hittat rätt Per Nilsson). Efter ett par dagar fick jag ett mejl: Per var med på tåget och skulle mycket gärna träffa killarna som hade fastnat för hans bok från anno 1992.
Det blev en suveränt intressant pratstund med Per Nilsson, Jonathan och Hjalmar. Bästa sortens ‘skarpt jobb’ i skolan – och det hela blev till mer eller mindre genom en slump! Fast i det här sammanhanget kommer jag också att tänka på en klassisk kommentar från Ingemar Stenmark, när det begav sig, när en journalist frågade honom något i stil med hur det kunde komma sig att han alltid hade sådan tur när det gällde som mest. Stenmark svarade ungefär så här: ‘ju mer jag tränar, desto mer tur har jag’. Det är helt klart en stor sanning i många sammanhang.
Klart det skall också gå bra att endast lyssna – då är det min On Air With Niilo–podcast som gäller, bara att klicka här nedanför:
Min ‘studio’ kanske inte är riktigt så fin – i den krassa, fysiska verkligheten – som bakgrunden visar..!
Det var alltför länge sedan sist, konstaterade jag, när bokproffset Agnes Lindholm och jag återigen sammanstrålade Live på YouTube 28. oktober 2020. Jag skyller på flytt- och byggkarusellen under de senaste åren på Tunaskolan men nu har jag äntligen hittat en någorlunda lugn vrå som får duga som en mini-streaming-studio. Då var det självklart att höra om Agnes hade tid att prata med mig om böcker, plugget och livet – och det hade hon!
När Agnes tog studenten i våras hade världen redan blivit rejält annorlunda, trots att vi i Sverige inte alls har varit med om lika stenhårda restriktioner som i många andra länder. Det var skönt att höra att studentexamen ändå blev en trevlig avslutning på gymnasiet och att Agnes högskolestudier också har fått en bra start.
Läsning av skönlitteratur är fortfarande starkt i fokus för Agnes som också har ganska så tydlig målsättning: något med böcker och litteratur vill hon jobba med framöver. Med tanke på jobbet med bokbloggen sedan (mycket) unga år, boktipsen i radio och kontakterna bland författarna är jag rätt säker på att så kommer det också bli.
Jag hade fått ett gäng frågor till Agnes från 7a på Tunaskolan och såklart gick vi igenom många av dessa. Ett hett tips är en av Agnes stora favoritböcker: ‘Tio över ett‘ av Ann-Helén Laestadius; en bok som till stor del utspelar sig i Kiruna!
Som vanligt kan du också välja att endast lyssna på vår pratstund genom min OnAirWithNiilo-podcast; direktlänk till denna episod här.
DViS: Sverige för Ukraina 