Som lärare med 25 års erfarenhet inom skolan i Luleå kommun har jag sett både fördelar och nackdelar med användningen av IT i undervisningen. Jag har drivit på pedagogisk IT-användning, utbildat kollegor och elever och också haft förmånen att besöka drygt ett femtontal europeiska länder för att studera IT i skolan bortom Sveariket. Mina kontakter i Finland, välkänt för fina skolresultat, har också gett värdefulla insikter.
En gång i tiden ansåg jag att datorer och nätet skall vara så öppna som möjligt för både elever och lärare. Drömmen var att slippa ha ‘data’ i ‘datasalen’; istället skulle alla såklart ha en personlig bärbar dator att plocka fram vid behov. Numera ser jag att denna drömtillvaro inte fungerar. Alltför många elever i grundskolan klarar inte att ta sitt ansvar för en internetansluten pc och alltför många har stora bekymmer med att använda datorn som ett verktyg för lärandet. Detta leder också till konstanta störningar i undervisningen och tidsödande problem för lärarna när vi skall agera ‘datorpolis’. Det sistnämnda är verkligen ett perfekt exempel på sisyfosarbete.
Klart man kan också vända på resonemanget och säga: ‘det är ditt jobb, du som är lärare, att visa eleverna hur man på bästa sätt använder både datorn och nätet!’ Det fanns en tid när jag skrev under på detta men så är det inte längre. De flesta lärare, inklusive undertecknad, saknar antingen kunnandet eller tiden i tjänsten som krävs för att kunna ro denna uppgift i hamn. Jamen, ibland saknar man såklart båda.
Apropå datorer så tror jag att Chromebooks – eller liknande, mer lätthanterliga laptops – vore en överlägsen hårdvarulösning i grundskolan. Dessa prisvärda ‘nät-datorer’ kräver minimalt med support och har praktiskt taget inga problem med elak kod som konstant plågar Windows. Dessutom ger Chromebooks lärarna en möjlighet att enkelt styra datoranvändningen på lektionstid; den möjligheten saknar vi helt idag. Fullständigt galet!
Vid en internationell jämförelse finns det en enorm mängd hårdvara i den svenska skolan men resultaten matchar ändå inte de länder som lyckas bäst. Det är uppenbart att det är något annat som inte fungerar optimalt och att det krävs en helhetssyn för att lösa problemet.
Det är nog både himmel och helvete, det här med IT i skolan idag. Jag kan inte riktigt bestämma mig vilken avdelning som överväger men avslutar med en anekdot från förra året. En Luleå-kollega, som är riktigt vass förstelärare, svarade på ett förslag från mig – under en föreläsning hen hade – om att tillsammans begära hjälp från högre instans i kommunen: “jag har jobbat i 20 år och dom har aldrig lyssnat”. Ridå.
Förresten – givetvis kunde jag inte låta bli att prova omtalade ChatGPT för att blixtsnabbt ta fram dessa textrader. Kan eleverna i åttan, kan väl jag! Facit: det krävdes ändå mycket handpåläggning för att få till något vettigt så lite besviken blev jag, efter allt ståhej. Med stor sannolikhet hade texten blivit bättre om jag hade skrivit den helt för egen maskin(!) från första början.
P.S. Jag mejlade texten ovan till Fria ord på Norrbottenskuriren – och till min förvåning publicerades den också i tidningen! Kunde förstås inte låta bli att fota tidningssidan; ta en titt här :)
DViS: Sverige för Ukraina #se4ua 