[This post in English here]
Det måste vara bra länge sedan när jag sist var (frivilligt) med på en intensiv tretimmars virtuella konferens – om det ens har hänt! – men tisdagens 15. februari kvällstjänstgöring var klart intressant. EU ‘Directorate-General EAC‘ (Education, Youth, Sport and Culture) skall inom tre månader ta fram riktlinjer för utbildningsområdet i Europa beträffande användning av ‘Artificial Intelligence and data’. Syftet med tisdagens träff var att hämta in synpunkter från europeiska lärare inför jobbet. Tack till Lidija Kralj som fixade inbjudan till mötet!
För min del känns AI fortfarande hyfsat abstrakt och jag tror det finns många kollegor (och faktiskt också forskare) som känner likadant. Ändå blir AI alltmer inbäddad i det mesta som händer i ett modernt samhälle idag, utan att vi kanske ens är medvetna om det som sker ‘bakom kulisserna’. Det jag tog upp under tisdagens träff var att alla AI-varianter har (minst) en sak gemensamt: de måste matas med ofantliga mängder data för att kunna fungera. Då är det förstås högintressant att vara medveten om var all data hämtas ifrån.
Den mest avancerade AI-utvecklingen sker idag hos några få jättelika tech-bolag och också hos statliga aktörer; i många fall kan man sätta ett likhetstecken mellan dessa två. I det sammanhanget är det också intressant att notera i vilka servrar svenska skolans digitala plattformar oftast drivs. En ledtråd: ofta ägs dessa servrar inte av europeiska aktörer. Just med tanke på detta är det suveränt bra att EU synar leverantörer av pedagogisk IT i sömmarna – och också tar fram riktlinjer beträffande AI-användningen för utbildningsområdet.
DViS: Shift happens 