När jag hörde att det hade kommit ut en färsk bok om distansmöten blev jag nyfiken och frågade ifall det fanns ett recensionsex för mig. Jepp, det fanns det! Boken ‘Distansmöten‘ av Ulrika Eklund och Terese Raymond är inte överdrivet tjock så egentligen borde jag kanske ha kommit till skott lite tidigare med dessa rader..
Syftet med ‘Distansmöten’ är att ‘..ge idéer och ny energi till ett ständigt förbättringsarbete i alla möten och särskilt i de på distans.’ Utgångspunkten verkar vara att erbjuda något till alla, oavsett om man främst är intresserad av just distansmöten eller av konventionella, fysiska sådana och också (nästan) oavsett hur stor – eller liten – erfarenhet man har. Den lättlästa boken är endast på lite drygt hundra sidor och då blir det givetvis knappt om utrymme för några djupdykningar; själv hade jag ändå önskat mig större fokus på just möten på distans.
Jag är inte proffs på möten och inte heller på den teknik som används vid distansmöten men några konstateranden i boken känns ändå ganska självklara, som till exempel: ‘ljudbaserad kommunikation sker via mikrofoner’ och ‘Vår erfarenhet är att möten behöver en mötesledare för att uppnå resultat’. Jodå, interaktiv audio på distans blir svår att få till utan mikrofoner och möten utan ledare är väl mest någon sorts poänglösa folksamlingar.
Vem skall då läsa Distansmöten? Kanske den som aldrig har provat på distansmöten men är sugen på att testa och som samtidigt är lika intresserad av effektiv mötesteknik i största allmänhet. Ett stort, gapande hål i plånboken behöver det i vilket fall knappast bli om man bestämmer sig för att skaffa boken.
DViS: Sverige för Ukraina 